Att definiera svenskhet genom markörer (tryggaräkan och kräftor) är lättja. Svenskheten är omedveten. Den är kontinuerlig och anpassbar och ikläder sig i stort sett vilka markörer som helst. Den är oljan i språket, inte orden utan känsloladdningen i orden. Att människor från Mellanöstern inte förstår sig på den är inte konstigare än att jag skulle missa 99 procent av vad som pågår i ett vardagsrum i Bagdad. Svenskhet (eller kurdiskhet) är inget man tillägnar sig på intellektuell väg (2002).
Sid 138: "Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein tycks vara inne på en likartad tankegång som ledarskribenten i Friktion när hon skriver att nationalstatens idé knappast är evig och att den inte funnits i mer än ett par hundra år. Hon hävdar att det inte är naturligt att människor vill leva bland sin egen sort, onekligen ett egendomligt påstående i vetskap om de segregationsprocesser som plågar Sverige och världen."
Här en indikation på att Klein har fel:
Nyheterna kommer smygande; det börjar hetta till i Gaza…
Först slår jag bort dem, det är ju så underbart att vara tillbaks i den roliga kulturstaden Tel Aviv, träffa vänner och släkt, vara i min judiskhet, den delen av mig som aldrig haft en självklar, lugn plats i Sverige.
Bara detta att vara lik en massa människor! Till exempel dessa gamla tanter i snabbköpet som alla ser ut att vara mina mormödrar, kortväxta som jag, snabbkäftade som jag och så vidare. Till och med det som är fult och vulgärt tycker jag på något märkligt sett om, vilar i det, de kitschiga judiska tingen som säljs längs fula, mänskliga Ben Yehuda street mitt i stan. Hemkänslan i det.
http://www.expressen.se/kultur/1.1432356/i-skuggan-av-gaza
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer som bryter mot lagen kommer inte att publiceras, inte heller grova övertramp i fråga om vett och etikett. Lägg alltså band på ilskan och formulera er frustration på elegant sätt. Vidare ber jag i förväg om ursäkt för att publicering av kommentarerna kan dröja upp till en dag, i värsta fall två.